Retur: Hanna och Marianne

Nu har de ååååååkt! Jag saknar dem såsåså mycket, det är så tomt!

Så jag har Hannas kudde som jag kramar om ibland. Som jag gjorde med Ebbas och Linnéas med. Det känns... tryggt..

Det var riktigt sorgligt att säga hejdå. Jag grät en del... Efteråt sen med, för det var över :( Jag som inte träffat Hanna på flera år! Och världens härligaste Marianne, som vi heller inte fått sett så mycket... Men vi ska försöka träffas mer när vi kommit hem, det tar ju trots allt inte så lång tid att åka in till Göteborg ;)

Nu ska jag fokusera framåt, tills jag får se dem igen!! :D

Basically....

Ska jag...